Nationella minoriteter

Samer (urfolk), tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar är erkända som nationella minoriteter i Sverige. Minoritetsspråken är samiska, meänkieli, finska, romani chib och jiddisch.

Bakgrunden är lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk som kom 2010 och som stärkts genom nya bestämmelser 2019. Vilka som skulle erkännas som nationella minoriteter beslutades av riksdagen 1999 då Sverige anslöt sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.

Lagen om nationella minoriteter

Sveriges internationella förpliktelser innebär att vissa rättigheter för minoriteter ska förverkligas i hela landet. Alla fem nationella minoriteter omfattas därför av den nya lagen (2009:724).

Sverige har fem erkända nationella minoriteter:

  • judar
  • romer
  • sverigefinnar
  • samer
  • tornedalingar

Samerna har dessutom erkänts som Sveriges urbefolkning. Lagen om nationella minoriteter gäller i hela Sverige. Den innebär att minoritetsspråk ska skyddas och främjas. De nationella minoriteterna ska kunna behålla och utveckla sin kultur och förvaltningsmyndigheterna är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i egna frågor.

Nationella minoritetsspråk

Jiddisch, romani chib, finska, meänkieli och samiska är nationella minoritetsspråk. De sista tre har ett förstärkt skydd i den nya lagen och kan användas i kontakt med myndigheter. Minoriteterna har rätt till äldre- och förskola på sitt eget språk.

Att just de här minoriteterna blev utsedda till nationella minoriteter beror på att

  • de är folkgrupper som skiljer sig från majoritetsbefolkningen
  • har en uttalad samhörighet
  • egen identitet och
  • har funnits i landet i hundratals år, för samernas del handlar det om tusentals år. Man brukar säga att de nationella minoriteterna har funnits sedan eller innan statsbildningen Sverige 1523 på Gustav Vasas tid.

De fem nationella minoriteterna har egen kultur, eget språk och judarna även en egen religion. Med minoritetspolitiken ville staten ge minoriteterna en chans att bevara, främja och utveckla språk och kultur. I december 1999 beslutade en enhällig riksdag att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Man fattade beslut om en minoritetspolitik och erkände de fem minoriteterna och deras språk.

Grundskydd

Det så kallade grundskyddet innebär bland annat att: förvaltningsmyndigheter ska informera de nationella minoriteterna på lämpligt sätt om deras rättigheter när det behövs. Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och ska även främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska särskilt främjas.

Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.

Senast uppdaterad: 2 mars 2023